Sir 11

Den rätta storheten. Från Herren komma lycka och olycka. Människor som man bör taga sig i akt för.

1 Den ödmjukes vishet upplyfter hans huvud

och giver honom en plats ibland stormän. 2 Prisa ingen för hans skönhets skull,

och fatta ej motvilja mot någon för hans utseendes skull. 3 Bland bevingade varelser är biet en av de minsta,

men vad det frambringar är det yppersta av allt sött. 4 Yvs icke över kläderna som du bär,

och förhäv dig ej på din äras dag

Ty underbara äro Herrens gärningar,

och vad han gör är förborgat för människor. 5 Många furstar hava måst sätta sig nere på marken,

rnen den som ingen tänkte på, han har fått bära en krona. 6 Många härskare hava blivit höljda med vanära,

och ansedda män hava blivit givna i andras våld.

7 Klandra icke, förrän du har undersökt saken;

överväg först, och straffa sedan. 8 Svara icke, förrän du har hört till slut,

och fall ej en annan i talet. 9 Tvista icke om en sak som ej kommer dig vid,

och när syndare gå till rätta med varandra, så håll dig undan.

10 Min son, syssla icke med mångahanda;

om du tager dig mycket före, så skall du ej bliva ostraffad.

Om du jagar efter mycket, så skall du icke nå det,

och om du vill fly därifrån, så skall du ej komma undan. 11 Den ene arbetar och mödar sig och avlas,

och dess mer går det tillbaka för honom. 12 Den andre är trög och behöver andras hjälp,

lider brist på kraft och har överflöd på fattigdom;

men Herrens ögon skåda på honom till hans bästa,

och han upprättar honom ur hans förnedring. 13 Ja, han upplyfter hans huvud, så att många måste förundra sig över honom.

14 Lycka och olycka, liv och död, fattigdom och rikedom - alltsammans kommer från Herren.

17 Vad Herren giver, det få de fromma behålla,

och vad han vill, det har alltid framgång. 18 Mången bliver rik genom sin månhet och gnidighet,

men detta är den lön som beskäres honom: 19 medan han säger: »Jag har kommit till ro,

nu vill jag njuta av mitt goda»,

vet han icke huru lång tid skall förlida,

förrän han måste lämna det åt andra och själv dö.

20 Stå fast i din uppgift, och lev i den,

ja, åldras i ditt värv. 21 Förundra dig icke över syndarens gärningar,

förtrösta på Herren, och förbliv vid ditt arbete.

Ty det är lätt i Herrens ögon

att hastigt och oväntat göra den fattige rik. 22 Herrens välsignelse är den frommes lön,

och på kort tid låter han sin välsignelse blomstra upp. 23 Säg icke: »Vad nytta kan jag väl göra,

och vad gott kan jag vänta härefter?» 24 Säg ej heller: »Jag har nog,

och vad ont kan härefter drabba mig?» 25 På lyckans dag glömmer man olyckan,

och på olyckans dag minnes man icke lyckan. 26 Ty det är lätt för Herren

att på dödsdagen vedergälla en människa efter hennes vägar. 27 En kort stunds ofärd bringar det förra överflödet i glömska,

och vid en människas slut komma hennes gärningar i dagen. 28 Prisa ingen lycklig före hans död.

Hurudan en man har varit, det kan man se på hans efterkommande.

29 För icke vem som helst in i ditt hus,

ty mångfaldiga äro den listiges försåt. 30 Likt en lockfågel i sin bur är den övermodiges hjärta, 31 och lik spejaren spanar han efter ditt fall.

Försåtligt vänder han gott tills ont,

och på det allra bästa sätter han en fläck. 32 Av en enda gnista bliver en stor eld,

och syndaren ligger i försåt för att få utgjuta blod. 33 Tag dig i akt för den illasinnade, ty han stämplar ont;

låt honom icke sätta en fläck på dig för evärdlig tid. Tag en främling i ditt hus, och han skall där komma förvirring och oro åstad

och göra dig själv till en främling för dina egna.

^a ^b ^c ^d ^e ^f ^g ^h ⁱ ^j ^k ^l